Hästögats anatomi och fysiologi

Senast ändrad: 07 december 2022
Hästöga

Hästens ögon är stora och sitter placerade så att de särskilt lätt blir skadade och det finns också många ögonsjukdomar som inte är orsakade av yttre påverkan. Skador och sjukdomar i ögonen kan ge nedsatt syn, orsaka nedsatt prestation och smärta, samt ge försämrad livskvalitet.

För att förstå hur olika sjukdomar kan påverka ögat och synen så behövs kunskap och förståelse om hästögats normala uppbyggnad (anatomi) och funktion (fysiologi).

Du hittar ytterligare information om hästögats anatomi och fysiologi nedanför bildspelet.

Orbita

Hästens orbita (ögonhåla) består av flera ben som skyddar ögonbulben och dess kärl, nerver och muskler. Vid trauma (spark eller slag) mot ögonhålan kan sprickor och frakturer uppkomma. Detta orsakar smärta och svullnad, samt ibland kan även luft läcka ut i vävnaden vilket kan känns som ett ”knaster” när man klämmer i området. Vid omfattande frakturer kan ögonhålan bli instabil och den behöver då åtgärdas och stabiliseras för att undvika att ögonbulben skadas.

Ögonlock och slemhinna

Övre och nedre ögonlock består av hud, muskulatur och körtlar, samt kläs på insidan av en slemhinna (konjunktiva). Ögonlocken skyddar ögat, sprider tårfilmen genom blinkningar, samt medverkar till att kontrollera ljusinsläppet. Hästen har stora ögonfransar längs det övre ögonlocket men saknar sådana längs det nedre. Hästen har dessutom långa sensoriska ”känselspröt” (vibrisser) runt ögonen som är viktiga för känsel. Dessa bör inte klippas eftersom de ger ett ökat skydd för ögat. Längs ögonlockens kanter finns så kallade meibomska körtlar som producerar viktiga komponenter till tårfilmen. Ögonlocken är tunna och innehåller riklig kärlförsörjning, vilket också gör att de kan bli kraftigt svullna vid trauma (slag) mot ögat eller vid inflammation av ögonbulbens strukturer. Svullna ögonlock bör i de allra flesta fall föranleda veterinär undersökning eftersom det kan tyda på skador som behöver behandlas för att undvika komplikationer.

Hästar har (liksom även många andra djurslag såsom katter och hundar) en extra blinkhinna, det så kallade tredje ögonlocket. Detta sitter vid den inre ögonvrån och byggs upp av ett T-format brosk som är klätt av slemhinna. Blinkhinnan utgör ett extra skydd och hjälper till att fördela tårfilmen. Tredje ögonlockets slemhinna kan antingen vara mörkt pigmenterad eller vara ljusrosa på ljust pigmenterade hästar. I basen av det tredje ögonlocket finns en tårkörtel som producerar vätska till tårfilmen. Ytterligare en tårkörtel finns högt upp under det övre ögonlocket.

Sommarkonjunktiviter?

Konjunktivan klär ögonlocken och bulben, och denna slemhinna har viktiga funktioner i ögats immunförsvar. Den är rikligt kärlförsörjd och blir ofta kraftigt svullen vid sjukdomar och skador i ögat. Under sommartid, särskilt i samband med förekomst av flugor som irriterar ögonen, kan ibland kladdigt sekret ses från ögat, ofta i kombination med att konjunktivan blir röd och irriterad. Det är då lämpligt att göra rent. Skölj rent med koksalt och ge därefter receptfri smörjande tårersättning (gärna i form av gel), eventuellt i kombination med en receptfri milt anti-septisk ögonsalva (bibrokatol). Om det samtidigt ses tecken på smärta (dvs om hästen kniper) och/eller om symptomen kvarstår trots rengöring bör veterinär kontaktas eftersom det kan förekomma allvarliga skador och sjukdomar som kräver behandling, såsom sår på hornhinnan och/eller uveit.

Ögonmuskler

Ögats rörelser styrs av flera ögonmuskler. Sex ögonmuskler som sitter fast i bulben styr ögat i sidled samt uppåt och nedåt, precis som hos oss människor. Hästar (liksom även till exempel hundar och katter) har även en muskel som sitter baktill på bulben, den så kallade musculus retractor bulbi. Vid inflammation och smärta i ögat är det inte ovanligt att se tecken på att hästen drar in ögat lite i ögonhålan med hjälp av denna muskel, så kallad enoftalmi.

Främre segment

Ögats främre segment består av tårfilm, hornhinna, främre kammare, kammarvinkel, regnbågshinna, lins och strålkropp.

Tårfilm

Tårfilmen består av flera lager och dessa sprids över hornhinnan vid varje blinkning. Det yttersta lagret (fettlagret) tillverkas av de meibomska körtlarna i ögonlocken. Ögats tårkörtlar producerar vätska till det mellersta lagret och celler i konjunktiva frisätter slem (mukus) till det mellersta och inre lagret. Tårfilmen jämnar ut hornhinnans yta för att göra den blank och genomskinlig. Fettlagret skyddar mot alltför snabb avdunstning av tårvätska. De inre lagren innehåller näringsämnen, vitaminer, syre och viktiga faktorer som bidrar till hornhinnans immunförsvar, samt skapar också en barriär mot bakterier. Tårarna dräneras via två öppningar vid inre ögonvrån ner i en tårkanal som mynnar i nosen. Vid lokal medicinering av ögat deponeras medicinen i tårfilmen, lämpligen vid det nedre ögonlockets inre ögonvinkel där tredje ögonlocket ligger bakom som extra skydd. När hästen blinkar sprids läkemedlet över hela ögat och kan tas upp av ögats vävnader, framför allt genom hornhinnan. Överskottet rinner ner genom tårkanalen och genom slemhinnan sker det ett litet upptag till blodet och kroppen i övrigt och kan därigenom detekteras vid blodprovstagning. Det är därför karenstid för tävling på alla läkemedel som används för ögonbehandling, även om det ofta är så små mängder som tas upp i kroppen så att det inte har någon prestationshöjande effekt i övrigt.

Hornhinna, limbus och ögonvita

Hästens hornhinna är i normalfallet en helt genomskinlig (transparent) vävnad. Den består av fyra lager och hornhinnans tjocklek hos en häst är strax över 0,8 mm mitt på ögat (att jämföra med vår hornhinna som är knappt 0,6 mm vid samma position). Det yttre cellagret (epitel) har flera skikt och skyddar mot bland annat bakterier. Epitelet fäster mot mellanlagret som kallas stroma. Stromat utgör cirka 90% av hornhinnans tjocklek och byggs framför allt upp av proteiner (kollagen) i en mycket ordnad struktur för att möjliggöra transparens. Nästa lager är ett mycket tunt elastiskt lager (Descemets membran) följt av ett enskiktat cellager i botten (endotel). I det innersta lagret finns det pumpar som dränerar vätska från hornhinnan så att den håller sig blank och genomskinlig. Vid sjukdomar och skador i ett eller flera av hornhinnans lager kan det uppstå färgförändringar och ärrbildning vilket gör att det kan bli en tillfällig eller permanent synnedsättning. I yttre kanten av hornhinnan finns en pigmenterad zon (limbus) som sedan går över i ögonvitan (sklera). Sklera är det mycket sega yttersta lagret som omger och skyddar ögonbulben.

Främre kammare

Den främre kammaren är hålrummet mellan hornhinnan och regnbågshinnan. Detta utrymme fylls ut av klar kammarvätska som bildas bakom pupillen i strålkroppen. Kammarvätskan rinner tillbaka till blodbanan i den så kallade kammarvinkeln som återfinns i ytterkanten av den främre kammaren. Kammarvätskan innehåller viktiga komponenter för hornhinna och lins, och är också viktig för att hålla ett jämnt tryck inuti ögat. Vid sjukdomar i ögat kan det ske förändringar i både produktion och avflöde av kammarvätska, vilket kan leda till skadliga tryckförändringar i ögat och därmed till glaukom (grön starr). Det är viktigt att mäta ögontrycket om det finns misstanke om tryckförändringar i ögat, eftersom förhöjt tryck kan orsaka permanent synnedsättning.

Regnbågshinna och strålkropp

Regnbågshinnan (iris) och strålkroppen (ciliarkroppen) utgör de främre delarna av ögats kärlförsörjande strukturer (främre uvea). Oftast är hästens iris brun (i olika nyanser alltifrån gulbrun till mörkt brun) men blå eller vit iris kan ses hos hästar med ljus pigmentering. Muskler i iris gör att pupillen kan bli stor i mörker eller dra ihop sig vid ljusstimulering. I överkant på pupillen finns flera runda utväxter av irisvävnaden, de så kallade corpora nigra. Dessa finns hos alla växtätande djur och tros ha en ljusskyddande funktion. I strålkroppen produceras kammarvätska som rinner fram genom pupillen och fyller ut främre kammaren. Vid inflammation i iris och ciliarkropp (främre uveit) blir vävnaderna svullna, lättblödande och pupillen kan dras ihop i en smärtsam kramp (mios). Om inflammationen inte behandlas på rätt sätt riskerar kroniska komplikationer som kan leda till synnedsättning tillstöta.

Lins

Linsen är en transparent struktur som sitter upphängd i fibrer bakom pupillen. Linsen bryter ljuset så att det faller in på rätt sätt i ögat. Precis som hos oss människor används den för att fokusera på närliggande objekt (ackommodera). Hästens förmåga att ställa in synskärpan på nära håll är dock högst begränsad jämfört med oss människor. Vid kraftig och/eller långvarig inflammation i ögat kan linsen ta skada och förtätningar (katarakt=grå starr) skapas. Det finns också ärftliga katarakter hos vissa raser (till exempel hos islandshästar med silvergener). Katarakt i linsen kan orsaka synnedsättning av olika grad och kan även leda till blindhet. Linsen kan också luxera (lossna) från sin upphängning och orsaka smärta och synnedsättning.

Bakre segment

Det bakre segmentet består av glaskropp, åderhinna, näthinna och synnerv. Hela bulben kläs av ögonvitan (skleran).

Glaskropp

Glaskroppen (vitreus) fyller ut ögonbulben bakom linsen. Den står till största delen av vatten, men också en del proteiner som gör den tjock och trögflytande. Vid inflammation i bakre segmentet så kan glaskroppen bli grumlig.

Åderhinna

Åderhinnan (choroidea) utgör större delen av de kärlförsörjande delarna till de bakre delarna av ögat. Den försörjer bland annat syncellerna i näthinnan med syre. I åderhinnan finns ett reflekterande lager som förstärker ljuset som kommer in och möjliggör ett bra mörkerseende, den så kallade tapetum lucidum. Denna hinna gör att hästens ögon vanligen glänser gröngult när de träffas av ljus i mörker. Inflammation i åderhinnan kallas bakre uveit. Det är inte säkert hästen visar yttre tecken på smärta vid denna typ av uveit, men på sikt så orsakar inflammationen synnedsättning och blindhet. Bakre uveit är inte vanligt i Sverige men förekommer oftare i andra länder i Europa, såsom till exempel i Tyskland, Nederländerna mfl.

Näthinna och synnerv

Näthinnan (retina) är den hinna i botten på ögat där syncellerna finns. I näthinnan förvandlas ljusenergi till elektriska signaler som sedan skickas via synnerv och synbanorna till hjärnans syncentrum för vidare tolkning. Det finns två typer av synceller i näthinnan; tappar och stavar. Stavarna möjliggör mörkerseende, och tapparna ansvarar för synskärpa och färgseende (läs mer i artikeln om hästens syn). De elektriska signaler som skapas i näthinnan skickas vidare via trådar i synnerven till hjärnans syncentrum. Synnervshuvudet kan ses som en rund, laxrosa struktur i botten på ögat. Sjukdomar i näthinna och synbanor kan orsaka nedsatt syn eller blindhet. I en kommande artikel diskuteras olika orsaker till synnedsättning hos häst i mera detalj.

Fakta:

Referenser

Gilger BC. Equine ophthalmology. 3rd ed. Ames, Iowa: Wiley-Blackwell; 2017.


Kontaktinformation

SLU Universitetsdjursjukhuset, UDS