Hästens tänder i olika stadier i livet

Senast ändrad: 12 mars 2021
Tandvård häst

Hästtandvårdens historia sträcker sig långt bakåt i tiden och utvecklingen har gått fort framåt de senaste decennierna. Intresset för hästens munhälsa och efterfrågan på kunskap hos hästägare ökar. Här har vi samlat övergripande information om hästens tänder. Du kan också läsa mer om hästens behov under olika stadier i livet.

Hästens tänder är gjorda för att kunna bita av och tugga sönder gräs nästan all vaken tid. Att mala gräs och grovfoder kräver att tandytan är tillräckligt skarp. Det sliter kontinuerligt på tänderna och orsakar en naturlig nedslipning, som kompenseras med att tanden skjuts upp ur tandhålan i samma takt. Tuggytorna är svagt vinklade. Sammantaget ger detta ett smart utformat självslipande system, för att tänderna ständigt ändamålsenligt ska kunna utföra sin malande verkan på det strå- och fiberrika foder hästen äter. Den här viktiga foderbearbetningen utförs av kindtänderna, medan framtänderna används för att bita av t.ex. gräs. För att utvärdera kindtänderna utförs en undersökning med munstege och lampa, vanligtvis på en sederad häst. Vid en enkel inspektion utan munstege kan endast de främre tänderna undersökas, men inte de viktiga kindtänderna.  

Jämvikten mellan nerslitningen och uppskjutningen av tänderna sker genom hästens hela liv. Efter de permanenta tänderna är färdigutvecklade vid ca 7-8 års ålder, så finns det en begränsad längd och därmed livslängd för hästens tänder. Tanden består som människans tänder av emalj, dentin och cement. Men till skillnad från människan ligger alla tre materialen synliga i tuggytan och sträcker sig genom hela tandens längd förutom i roten. Då det är emaljen som är vass nog att finfördela foder är tanden således slut när den slitits ner till roten. Det är därför av största vikt att endast slipa hästens tandyta av en medicinsk eller ändamålsenlig anledning, för att inte förkorta tanden och därmed potentiellt hästens livslängd.

Illustrativ bild på hästens tänder
Till vänster en framtand och till höger en kindtand.

De unga åren och medelåldern

Under hästens unga år ska hästen etablera sin fulla uppsättning med kindtänder, totalt 24 stycken. Hälften av dessa ska både bryta fram men även växlas, dvs. släppa fram en underliggande permanenttand. Detta är något som kan vara besvärande för hästen. Är hästen tänkt att ha bett i munnen kan även vargtänderna (små underutvecklades tänder som kan finnas före första kindtanden) ställa till problem. De bör därför plockas ut innan första betslingen. När hästen närmar sig 8-10 års ålder når munnen sin ”medelålder” då balansen mellan slitning och uppskjutning råder, alla tänder har infunnit sig samt att hästens bettrelation (om hästen har över eller underbett) är fastställd.

Har hästen över- eller underbett kommer första och sista tanden i under- resp överkäkens rad av tänder inte helt ha en motstående tandyta att slitas mot. Detta innebär att tanden kommer skjutas upp utan nednötningen som normalt sker, vilket skapar så kallad ”hake” i slutet av den utstickande tandraden. Detta kan relativt lätt åtgärdas i tidigt skede, men blir svårare ju längre tid som går samt ju större över- eller underbett hästen har. Om det inte åtgärdas kan det i slutändan leda till att hästen bara kan tugga i sidled (istället för i alla fyra riktningar) samt ytterligare bekymmer. Oftast råder ett större lugn i den medelålders hästens mun jämfört med hos den unga och den äldre hästen, men det kan fortfarande uppstå akuta problem samt finnas saker som behöver åtgärdas löpande för att hållas i schack.

Den äldre hästen och varför hästtandvård behövs

Hos den äldre hästen ökar åter behovet av hästtandvård. Då tanden smalnar av något närmare roten, så innebär hästens ålderdom en ökad risk för mellanrum, något som inte ska finnas mellan hästtänder, där foder kan packas in. Eftersom emaljen tar slut olika fort i olika tänder riskerar hästen att få ojämna tuggytor, den tand vars emalj tar slut förlorar förmågan att slipa ned motstående tand. De kortare tänderna hos den äldre hästen kan även leda till att de blir lösa eller att tänderna spricker eller bryts, något som är plågsamt men tyvärr inte behöver leda till att hästen slutar äta och att det upptäcks. Slutligen tappar munnen helt förmågan att bearbeta foder, annat än redan finfördelat sådant, och här brukar även hästens liv närma sig sitt slut.

Hästtandvård är en viktig del i våra hästars välmående men har historiskt sett dessvärre varit eftersatt och många hästar går odiagnostiserade med allvarliga problem i munhålan. Flertalet problem orsakas av att vi betslar och tränar hästarna, därför skulle man kunna tycka att vi är skyldiga hästarna att göra detta på ett skadefritt sätt. Betselrådgivning är något som ingår i de flesta munhåleundersökningar.

Att raspa tänderna, vilket fortfarande förekommer, behandlar relativt få bekymmer i hästens mun. Det slösar av hästens begränsade tänder och kan inte ersätta en munhåleundersökning av en veterinär med vidareutbildning inom modern hästtandvård. Genom att på regelbunden basis genomföra en högkvalitativ undersökning av samtliga tänders alla ytor med hjälp av en munstege minimerar du risken att missa lidanden från munhålan.

Kom ihåg, det är inte alla gånger hästen visar tecken på smärta trots att problem finns. Därför är det viktigt med regelbunden undersökning av hästens munhåla, i synnerhet i början och slutet av hästens liv.

Fakta:

Vår klinik har flera veterinärer med specialistkompetens inom hästtandvård, ring 018-67 29 90 för att boka en tid för undersökning. 


Kontaktinformation

Ambulatoriska kliniken

Du når oss på telefon 018-67 29 90.

Telefontid alla vardagar kl. 8.00-9.00. Akutfall dygnet runt, telefonsvarare hänvisar till jourhavande veterinär.