Hornhinnesår

Svårläkta/indolenta hornhinnesår = SCCED

Den veterinärmedicinska benämningen för denna typ av sår är SCCED (spontaneous chronic corneal epithelial defect). De kallas även “boxerulcus” eller indolenta sår. Denna typ av sår är alltid ytliga, och de är vanligen inte infekterade. De förekommer hos många djurslag (tex hundar, katter, hästar och kaniner) och i alla åldrar, även om äldre patienter har en ökad risk att drabbas.

Hornhinna (cornea)

Hornhinnan är det transparenta ”fönstret” framtill i ögat. Den är i normalfallet klar och blank och täcks av en frisk tårfilm. Hornhinnan är uppbyggd av flera lager. Ytskiktet består av några cell-lager av epitel, och dessa täcker mellanlagret som kallas stroma. För att möjliggöra bra syn behöver hornhinnan vara transparent, dvs den ska i normalfallet inte innehålla kärl, vätska eller ärrbildningar.

Vad är ett hornhinnesår?

Ett hornhinnesår utvecklas när delar av ytlagret (epitelet) blir skadat och det underliggande lagret (stromat) blir blottat. Ögat blir smärtsamt, det rinner ofta och blir rött runt om, och ögat kan också bli grått och dimmigt på grund av vätskeutträde i mellanlagret. De flesta ytliga hornhinnesår läker på några dagar genom att epitelet återbildas och täcker skadan. Ibland sker dock inte läkningsprocessen på rätt sätt. Epitelet växer då in över stromat men fäster inte till underlaget och ett SCCED har bildats. Denna typ av sår är alltid ytliga och de är vanligtvis inte infekterade. Det är så klart alltid viktigt att låta en veterinär undersöka ögat och utesluta andra orsaker till att såret inte läker, såsom en främmande kropp, problem med tårproduktionen, felväxande ögonhår eller annat.

Bildtext: En hundpatient med ett SCCED med lösa sårkanter och kärlinväxt.                

Vilka är symptomen vid indolenta sår (SCCEDs)?

Patienten visar oftast tydliga besvär från ögat. De flesta kniper, har klart tårflöde och visar tecken på smärta, men det finns också patienter som endast visar lindriga besvär (kisar lite, ökad blinkfrekvens, lite tårflöde). Om man inte behandlar såren på rätt sätt kan de kvarstå i flera månader och ger då ständig irritation. I vissa fall kan kärl och ärrvävnad bildas, vilket kan ge påverkan på synen.

Varför läker inte indolenta sår?

Ytskiktet (epitelet) ska i normalfallet krypa in över såret och fästa mot underlaget (stromat). Av okänd anledning sker inte förankringen mellan epitel och stromat på rätt sätt och ytskiktet ligger därför kvar löst på ytan. Det lösa, defekta ytskiktet måste då avlägsnas och det underliggande lagret rensas, så att friskt epitel kan spridas över ytan och fästa på rätt sätt.

Hur behandlas indolenta sår?
Målet med behandlingen är att ta bort allt löst, defekt epitel och att stimulera till att nytt, friskt epitel växer in och fäster till underlaget. De flesta åtgärderna nedan kan i normalfallet göras på vaken patient som fått bedövningsdroppar på ögat, men i vissa fall kan lugnande medel behövas. Initialt rensas såret med en tops för att få bort allt löst ytskikt. Därefter kan något av följande kirurgiska alternativ genomföras för att stimulera till läkning:

• Ristning med nål (keratotomi): Genom att använda en tunn nål görs små ristningar i underlaget för att rugga upp ytan och stimulera till läkning. En stor andel av såren brukar läka efter denna åtgärd men ibland kan åtgärden behöva upprepas ett par gånger med 2-3 veckors mellanrum.
• Slipning av såret med diamantborr (Diamond Burr Debridement): En handhållen diamantborr används för att slipa sårytan och skapa ett bättre underlag för läkning. De flesta sår läker på ett par veckor efter en sådan åtgärd men ibland kan även denna åtgärd behöva upprepas med 2-3 veckors mellanrum för att åstadkomma korrekt sårläkning.
• Keratektomi: Denna åtgärd blir aktuell för sår som trots ristning och/eller slipning inte läker. Patienten sövs och operationsmikroskop används. Det defekta ytskiktet och lite av stromat avlägsnas kirurgiskt för att skapa en ny såryta och ge normal läkning. De allra flesta sår läker efter denna åtgärd (>95%) men operationen kräver allmän narkos.

Bildtext: Till vänster topsning av ett SCCED på en kanin. Till höger slipning med diamantborr på samma patient.

Vad händer efter behandlingen?

Efter behandlingen får patienten vanligen pupillvidgande droppar, smärtstillande tabletter och smörjande tårersättningsdroppar. Ibland används även serumdroppar. Efter kirurgisk åtgärd används ibland också antibiotikadroppar eller salva för att minska risk för sekundär infektion. Patienten visar vanligen ökade besvär direkt efter åtgärd (kniper mera och mera tårflöde) men det ska gå över efter ett par dagar. Om man är orolig för ögat (tex om det rinner mycket och/eller om patienten verkar ha mycket ont) så ska man alltid höra av sig till kliniken för rådfrågning och eventuellt komma in för ett extra besök. I annat fall görs återbesök vanligen efter 1-3 veckor.