Uveit (iris-inflammation)

Vanliga symptom på uveit som du som djurägare kan notera:

• blefarospasm (hästen kniper med ögat)
• svullnad i ögonlocken
• rodnad och svullnad i slemhinnan runt ögat
• tårflöde
• ljuskänslighet
• liten pupill (mios)
• färgförändringar i ögat (t ex grått, rött eller gröngult)

Symptomen är ospecifika och förekommer även vid andra skador och sjukdomar i ögat, till exempel hornhinnesår. Därför är det alltid mycket viktigt att låta veterinär undersöka hästen för att ställa diagnos och sätta in rätt behandling. Vid kronisk, smygande uveit eller inflammation i de bakre delarna av ögat (åderhinna och näthinna) är det inte säkert att hästen visar tydliga yttre symptom på smärta, men det kan ändå pågå inflammation och destruktion inuti ögat vilket så småningom leder till synnedsättning och blindhet. Det är därför att rekommendera att låta hästen undersökas av veterinär vid misstanke om färgskiftningar i ögat eller nedsatt syn, även om den inte visar tecken på smärta.

Vanligen behöver hästen sederas (få lugnande) och eventuellt en bedövning av ögonlocken för att veterinären ska kunna undersöka ögat noggrant. Ögat behöver ALLTID färgas med en grön färg (fluorescein) för att utesluta hornhinnesår. Linsen undersöks också, eftersom uveit bland annat kan orsaka grå starr (katarakt) och/eller linsluxation (linsen lossnar från sin upphängning) och därigenom synnedsättning. I sällsynta fall kan det också vara tvärtom, dvs katarakt eller linsluxation kan vara orsak till utveckling av uveit. Mätning av ögontrycket ger information om graden av uveit, och också om sekundärt ökat tryck har uppstått som en besvärlig och smärtsam komplikation. Ögonbottenundersökning (undersökning av de inre delarna av ögat, dvs glaskropp, näthinna och synnerv) görs också ofta, för att diagnosticera uveit i ögats bakre segment.

Vid kronisk, återkommande uveit har ögat drabbats av immun-medierad sjukdom. Inflammationen är i dessa fall konstant pågående, eller så kommer den i regelbundna akuta återfall (skov) till följd av att immunförsvaret "attackerar" det egna ögat. Sjukdomen går också under andra namn såsom "equine recurrent uveitis" (ERU), månblindhet, periodisk oftalmit och recidiverande iridocyklit. Det finns också en speciell variant av kronisk uveit, så kallad heterochromidis iridocyklit med sekundär keratit (HIK), där även delar av hornhinnan är inflammerad. Studier indikerar att mellan 5-25% (USA, Gilger, 2010) eller 8-10% (Europa, Spiess, 2010) av alla hästar är drabbade av kronisk uveit. Sjukdomen går inte att bota och är den vanligaste orsaken till synnedsättning och blindhet hos häst.

Det är inte exakt klarlagt varför vissa hästar utvecklar kronisk, återkommande uveit, medan andra hästar läker ut inflammationen efter en akut uveit. I många fall påvisas aldrig någon specifik orsak. Vissa raser har visats ha en ökad ärftlig risk för att utveckla kronisk sjukdom, till exempel Appaloosa, Tyska halvblod, samt med stor sannolikhet också Knabstrupper. Det kan finnas en ärftlighet inom andra raser som vi inte ännu känner till. Vi vet också att i vissa områden i världen är en bakterie (leptospira) involverad i sjukdomsutvecklingen, antingen genom att direkt infektera ögat eller genom att ändra ögats immunrespons. Leptospirabakterier har inte hittills påvisats som orsak till kronisk uveit hos hästar födda i Sverige (mars, 2020), även om fall har dokumenterats hos importerade hästar. Leptospirabakterier finns i flera varianter och det är inte alla som har associerats med uveit. Leptospiros är en så kallad zoonos, dvs den kan i vissa fall kan smitta till människa, och sjukdomen är därför anmälningspliktig. Hos häst passerar den akuta infektionen vanligen utan symptom. Den kan också orsaka mild sjukdom med lätt övergående feber, det är ovanligt med allvarliga symptom. Bakterien finns kvar i blodet och utsöndras i urinen några dagar i samband med akut sjukdom. I sällsynta fall kan bakterien finnas kvar i kroppen och utsöndras i ett par månader. Kroniska uveitsymptom utvecklas däremot först månader - år efter genomgången infektion. I samband med att kronisk uveit orsakad av leptospira konstateras är det alltså inte alls troligt att hästen är smittsam längre, varken för andra hästar eller människor. Prov kan tas från blod samt från vätska inifrån ögat (kammarvätska och glaskropp) för att ta reda på om bakterien varit involverad i att orsaka sjukdomen.

Vid kronisk, återkommande uveit leder skoven av inflammation så småningom till permanenta skador i ögat, till exempel sammanväxningar inuti ögat, kroniska hornhinneförändringar (kärlinväxt, kronisk gråskiftning till följd av vätska, kalciumutfällningar), grå starr (katarakt), näthinneavlossning och blindhet. Kroniska och återkommande varianter av uveit kan drabba ena eller båda ögonen. Involvering av båda ögon är mycket vanligt hos Appaloosa. Det är omöjligt att förutsäga när en uveitepisod (ett skov) kommer att ske. I vissa fall beskriver djurägarna att det finns en säsongsmässig periodicitet eller en triggande faktor, men så är det inte för alla. Det varierar också mellan individer hur ofta skov uppstår. Behandlingsstrategin behöver skräddarsys för varje individuell häst för att behandla och minska risk för uppblossande skov. Sjukdomen går inte att bota. Målet med behandlingen är att minska smärta, minska risk för permanenta skador och att fördröja förloppet så mycket som det går. När smärtan inte längre kan kontrolleras och komplikationer tillstöter behöver ögat opereras bort. Tyvärr blir en viss andel av hästar med kronisk uveit drabbade på båda ögon. Vid dubbelsidiga fall med kronisk smärta och inflammation som inte längre svarar på behandling, kan man behöva ta ett beslut om att låta hästen somna in.

De främsta målen med behandling är att dämpa smärta samt att kontrollera inflammationen för att minska risk för permanenta skador och synnedsättning. Självklart ska också eventuell grundorsak samtidigt också behandlas, till exempel hornhinnesår.

För att behandla inflammationen används vanligen en kombination av anti-inflammatorisk allmänbehandling (vanligen flunixin eller i vissa fall kortikosteroider) och lokala ögondroppar (vanligen kortikosteroider). Om det samtidigt också finns ett hornhinnesår så är det däremot INTE möjligt att behandla lokalt med kortisondroppar, istället behandlas då hornhinnesåret på lämpligt sätt, bland annat med lokal antibiotika för att minska risk för sekundär infektion och möjliggöra läkning. För att ge smärtlindring så används atropin i form av ögondroppar. Atropin vidgar pupillen samt blockerar den smärtsamma kramp i pupillen som uveiten orsakar. Atropin minskar därigenom också risk för sekundära komplikationer såsom sammanväxningar inuti ögat vilket kan ge permanent synnedsättning. Atropin i höga doser (dvs ögondroppar varje timma) har visats öka risken för kolik hos häst, men kolikrisk föreligger inte i de doser som är relevanta vid uveitbehandling, dvs cirka var 6:e timma eller mera sällan. Frekvensen anpassas till den lägsta dos som är nödvändig för att hålla pupillen vidgad. När pupillen är maximalt stor så dras frekvensen ned till minsta nödvändiga giva, vilket ofta är en gång dagligen.

Behandlingstiden vid uveit beror på hur ögat svarar på behandling. Flera veckors behandling kan ofta vara nödvändig, det varierar från fall till fall. Det är mycket viktigt att inte behandlingen avslutas för tidigt eftersom inflammationen då kan ta fart igen.

Övrigt som är viktigt att tänka på vid vård av häst med uveit är att skydda ögat från ljus. Vid uveit är ögat ljuskänsligt och behandlingen består dessutom av pupillvidgande ögondroppar vilket gör att ögat inte kan skydda sig mot ljus. Det är därför lämpligt att ha en huva med skydd för ögat i samband med utevistelse, och det kan vara lämpligt att dämpa belysningen i stallet om det är möjligt. Det kan vara bra att känna till att atropin har en mycket långvarig pupillvidgande effekt och pupillen kan därför vara stor i flera dagar eller till och med veckor efter avslutad behandling. När pupillen börjar dra ihop sig igen när den belyses med ljus behöver inte längre huvan användas. För att minska risk för kolik vid smärtsam uveit är det viktigt att hästen får skrittmotion (och/eller utevistelse) dagligen. Hästen bör dock inte ansträngas så länge som den visar tecken på smärta och har en aktiv inflammation eftersom det då finns risk för akut blödning inuti ögat.

Tyvärr så utvecklar vissa hästar kronisk, återkommande uveit trots korrekt behandling av den akuta, primära uveitepisoden. I fall med kronisk uveit behöver behandlingen skräddarsys utifrån behoven hos respektive individ. Sammantaget är det viktigt att vara observant på subtila tecken på att ett nytt skov är på väg så att behandlingen kan justeras löpande. Vissa fall kan behandlas i samband med akuta skov, andra fall behöver konstant underhållsbehandling för att fördröja förloppet. UV-ljus har beskrivits kunna vara en triggande faktor för nya skov, och det kan därför vara lämpligt att alltid använda ljusskyddande flughuva vid hagvistelse hos hästar med kronisk uveit. Vissa fall har visats svara bra på injektion av ögats glaskropp med låg dos av ett läkemedel (gentamicin) som bromsar förloppet tillfälligt. Ibland kan ett par injektioner med några veckors mellanrum behövas initialt och injektionen behöver sedan upprepas regelbundet, cirka årligen. Det finns även kirurgiska alternativ såsom implantat med medicin att operera in under ögonvitan som kan fungera i vissa fall, men det är inte alla hästar som är lämpliga kandidater för detta. Ingreppet leder också till livstids tävlingskarens utifrån dagens svenska dopingregelverk. Det finns vissa rapporter som beskriver att vitrektomi (operation av ögats glaskropp) kan hjälpa hos hästar med leptospiraorsakad uveit, men bevisen är inte entydiga kring prognosen för detta ingrepp och synnedsättning är en vanlig komplikation till ingreppet. Ett annat kirurgiskt alternativ är att operera bort ett öga som är smärtsamt och som inte svarar på behandling.

Det är svårt att förebygga den första episoden av uveit men det kan rekommenderas att försöka ha en säker närmiljö för att undvika trauma mot ögat. I händelse av akut uveit är det viktiga att säkerställa att den identifieras snabbt och behandlas på rätt sätt. Du bör därför kontakta veterinär om din häst visar tecken på ögonsjukdom. Om din häst har kronisk uveit så bör du vara extra observant för att upptäcka ett nytt skov i ett tidigt skede. Du kan gärna låta hästen ha en huva som skydd för UV-ljus då detta eventuellt misstänks kunna vara en triggande faktor. Goda rutiner för parasitkontroll är viktigt, liksom god hov- och tandvård. I de fall där en ärftlig orsak misstänks (t ex appaloosahästar med uveit och eventuellt också hästar med dubbelsidig uveit) bör avel undvikas.