Stoets dräktighet och fölets första dygn

Dräktigheten

• Normal dräktighetslängd – 340 +/- 20 dagar.
• 1 månad innan fölning – juvret växer.
• 2 veckor innan fölning – juvret fyller på med mjölk.
• Dagarna innan fölning – ev. oro, lätta tecken på kolik, bäckenbanden slappnar av.
• 1-2 dygn innan fölning – ev. vaxproppar på spenarna.

Förlossningen

• Öppningsstadiet, i slutet brister fosterhinnorna, tar mellan 30 min-4 timmar.
• Utdrivningsfasen, fölet föds, tar 20-30 min.
• Efterbördsfasen, inom 3 timmar ska efterbörden släppt.

Fölets första dygn – normala beteenden

• Bröstläge inom 2-3 minuter.
• Sugreflex inom 30 min.
• Stående inom 60 min (> 2 timmar från förlossning till stående anses onormalt).
• Dia: inom 2 timmar (> 4 timmar från förlossning till att börja dia anses onormalt).
• ”Lek” kan ske vid 2 timmar, kan ofta galoppera efter 6-7 timmar.
• Slemhinnor i mun, ögon, vagina ska vara fuktiga och rosa. Bleka slemhinnor kan ses första minuten efter förlossning, men ska snabbt bli rosa.
• Hingstföl urinerar normalt inom 6 timmar, stoföl inom 11 timmar.
• Tarmbäcket (mekonium) bör passera de första 12-24 timmarna.

Flytningar och/eller ett svullet juver, ibland tillsammans med mjölkläckage, i sen dräktighet är en viktig varningssignal då detta kan vara en indikation på en inflammation i livmoderkakan, så kallad placentit. Enbart ett svullet juver med mjölkläckage kan också tala för tvillingar och ökad risk för abort. Placentit bedöms ligga bakom ca 40 % av fallen av sen abort hos sto. Oftast orsakas inflammationen av en bakterieinfektion och drabbar främst äldre ston eller tunna ston som har en mer sluttande lutning på vagina. Risken för en placentit kan minskas redan när stoet har konstaterats dräktig, genom att en del av vagina sys ihop vid en så kallad Caslick operation. Tidigt insatt behandling med antibiotika och anti-inflammatorisk medicin kan hindra abort – det är därför mycket viktigt att kontakta veterinär om du ser tecken på placentit.

Tecken på kolik under de sista tre dräktighetsmånaderna kan vara ett tecken på livmoderomvridning. Här är det mycket viktigt med en snabb diagnos så att livmodern kan lägerättas innan den har blivit allt för påverkad. Graden av omvridning och hur tidigt i dräktigheten omvridningen har skett påverkar hur stor chans fölet har att klara sig. Det vanligaste sättet att lägerätta livmodern är genom ett flanksnitt, stoet förblir stående och ges lugnande utan att behöva sövas i allmän narkos.

Om ett dräktigt sto plötsligt blir mycket bukigare kan hon ha drabbats av så kallad hydroallantois. Detta är som tur var ett mycket ovanligt tillstånd där det bildats en onormalt stor mängd vätska i fosterhinnorna. Om förlossningen sker obevakat hos ett sto med hydroallantois finns risk att hon drabbas av cirkulatorisk chock, då all vätska försvinner snabbt. Istället bör fostervattnet avlägsnas kontrollerat innan detta sker. Tillståndet är tyvärr starkt förknippat med medfödda defekter hos fölet, som oftast inte klarar sig.

Många dräktiga ston får en viss vätskeansamling, så kallat ödem, under buken strax framför juvret, i sen dräktighet, men om denna svullnad är kraftig och stoet samtidigt visar tecken på smärta, kan hon ha drabbats av en bukmuskelruptur. Med en ultraljudsundersökning kan veterinären konstatera om man även kan se tarm i området, det vill säga, tecken på ett bukbråck. Stoet skall hållas i stillhet, och ges oftast smärtlindrande medicin. Tyvärr rekommenderar man inte att ett sto som drabbats av en bukmuskelruptur skall betäckas igen.

Om man vid förlossningens början ser en röd sammetslik struktur istället för den blåvit skimrande fostersäcken har placentan (livmoderkakan) lossnat för tidigt. Detta riskerar syrebrist hos fölet och man måste agera snabbt. Den röda fosterhinnan måste skäras eller klippas upp för att ha en chans att rädda fölet. Fölet är som regel i behov av intensivvård, oavsett snabbt agerande, på grund av syrebristen.

Vad är för tidigt? Definitionen säger < 320 dagar, men det förekommer stora individvariationer i dräktighetslängd. De sista 5 dygnen innan naturlig förlossning sker den slutliga mognaden av fölet. Ett för tidigt fött föl har kort silkeslen päls, böjliga öron, röd tunga, buktande panna. Det finns många risker med att vara för tidigt född, vilket oftast beror på att fölets organ inte hunnit mogna.  T.ex. ses ofta en omogen värmereglering och en omogen mag-/tarmkanal gör att fölet inte alltid kan klara av mjölken, med gasbildning, diarré och/eller kolik som följd.  Dessutom kan omogna lungor leda till bristfällig syresättning. Ofullständigt förbenade hasleder och framknän (carpus) samt slappa leder riskerar att ge fölet felaktiga benställningar och i värsta fall bestående ledförändringar.

En betydande riskfaktor för fölsjuka är en låg antikroppshalt i blodet. Fölet föds utan antikroppar och är helt beroende av tidigt intag av tillräcklig mängd råmjölk. Dessutom utsätts fölet efter födseln för mängder av bakterier i dess närmiljö. Möjliga ”inkörsportar” för bakterier är mag/tarmkanalen, naveln och luftvägarna. Sannolikt är mag/tarmkanalen viktigast då de specialiserade cellerna i tarmen som gör att fölet kan ta upp antikroppar dessvärre även tillåter ett upptag av bakterier!

När ska du agera?

• Fölet är lugnare än normalt
• Diar mer sällan – kontrollera stoets juver!
• Ligger mer
• Behöver inte ha feber, kan även ha undertemp
• Mörk munslemhinnan
• Fölet känns kall om öron och ben
• Diarré hos det nyfödda fölet
• Svullna leder/hälta

Det så kallade tarmbecket (mekonium) brukar normalt passera under de första 24 timmarna efter födelsen (ofta inom 9-12 timmar). Då råmjölken har en laxerande effekt, kan mekoniumförstoppning betyda att fölet har fått i sig för liten mängd och därmed har en ökad risk för att utveckla fölsjuka. Vid förstoppning ses kolik, som kan vara allt ifrån lindrig till kraftig. Fölet flaggar med svansen och krystar med en krökt rygg. Man kan själv ge ett lavemang (t.ex. microlax), men vid upprepade behandlingar finns risk för tarmirritation och sämre möjligheter för mer effektiva lavemang. På kliniken används oftast ett så kallat acetylcysteinlavemang, vilket generellt är mycket effektivt. Ofta sitter tarmbecket fast långt bak, men ibland finns stora mängder även längre fram i tarmen. Då kan en röntgen- eller ultraljudsundersökning av buken behöva göras. De flesta mekoniumförstoppningar går att lösa utan operation.

Den vanligaste orsaken till en brusten urinblåsa är sannolikt en traumatisk skada under förlossningen, men oftast ses inga tecken på fölet de första 24-48 timmarna efter födseln. Sedan blir fölet slöare, diar sämre och bukomfånget ökar. Olika grader av kolik ses. Fölet ställer sig för att kissa men det kommer inget eller endast lite urin. Föl som har en brusten urinblåsa kan likna föl med mekoniumförstoppning, men fölet står oftare med sänkt rygg. Diagnosen ställs med hjälp av en ultraljudsundersökning av buken och blodprover tas som visar typiska förskjutningar i blodets saltnivåer. För detta tillstånd krävs en operation, men först måste fölet stabiliseras. Detta görs med dropp och eventuellt tömning av urin från buken. Brusten urinblåsa är vanligare hos hingstföl.