Hyperthyreoidism

Senast ändrad: 31 augusti 2016 - slu.se

Hyperthyreoidism (giftstruma) hos katt innebär en överproduktion av sköldkörtelhormon. Sköldkörteln sitter på framsidan av halsen. Hormonet som produceras i sköldkörteln styr ämnesomsättningens hastighet och påverkar även blodtryck och hjärtfrekvens. I sällsynta fall kan den onormala hormonproduktionen bero på en elakartad tumör, men till 95 % är orsaken till överproduktionen godartad. Det är gamla katter som drabbas med en medelålder på 13 år.


Råd till remittenter

 

Symptom

En katt med sjukdomen kan ha varierande symtom. Vanligen ses en ökad aptit och ökad törst, men att katten går trots detta ned i vikt. Kräkningar och diarré förekommer, likaså att pälsen blir matt och "skivig". Många katter blir rastlösa och oroliga, jamar mer och vandrar omkring på nätterna. Ibland blir katten istället apatisk, slutar äta och bara ligger. Den höga hormonnivån orsakar en snabb hjärtfrekvens och ett högt blodtryck som i förlängningen kan leda till förstorat hjärta och hjärtsvikt. Njurarna påverkas också negativt av det höga blodtrycket.

Diagnos

Diagnosen ställs lätt genom ett blodprov där totalt T4 är förhöjt om katten lider av hyperthyreoidism. Det är vanligt att man som ett bifynd finner förhöjda leverenzymvärden (ALAT, ALP), dessa återgår till det normala då katten behandlas.

Behandling

Det finns flera behandlingsmetoder. I Sverige är medicinsk behandling med tabletter, jodfritt foder eller behandling med radioaktivt jod de vanligast förekommande. Tablettbehandling sker med ett preparat (Felimazole) som trycker ned produktionen av ämnesomsättningshormonet. Tabletterna skall ges dagligen under resten av kattens liv. Den första tiden krävs täta återbesök med provtagning för att ställa in rätt dos och kontrollera att katten inte får biverkningar i form av rubbningar i blodkropparnas antal och funktion. Man kontrollerar också att njurarna fortsätter att fungera som de skall då blodtrycket sjunker. Vissa katter får diarré eller kräkningar, minskad aptit eller klåda som biverkning av tabletterna.

Behandling med jodfritt foder: Sköldkörteln behöver jod för att kunna bilda sköldkörtelhormon. Ett jodfritt foder kan därför användas för att sänka sköldkörtelvärdet. Det är då mycket viktigt att katten inte äter någonting annat, eftersom även mycket lite av annan mat/godis kan leda till att katten får i sig för mycket jod. Man brukar inte ge jodfritt foder samtidigt som man behandlar hyperthyreoidism på annat sätt, så diskutera med din veterinär innan din katt får det här fodret. Även denna behandling följs upp med återbesök och blodprov. Behandling med radioaktiv jod: Jod tas upp av sköldkörteln för att bilda sköldkörtelhormon. Vid behandlingen ges radioaktiv jod som en injektion under huden.

Det radioaktiva jodet tas sedan upp specifikt i sköldkörteln och förstör de celler som producerar för mycket hormon och minskar på så sätt sköldkörtelns storlek och aktivitet. De friska cellerna befinner sig i vilofas och påverkas inte lika mycket av strålningen. När hormonnivåerna sjunker vaknar dessa celler till liv och börjar producera normala mängder av hormonet. I några få procent av fallen kan en andra behandling behöva göras. Eftersom man vid denna behandling handhar radioaktivt material krävs tillstånd från SSI (Statens Strålskyddsinstitut). Detta gör att behandlingen än så länge bara erbjuds på ett fåtal ställen. Biverkningarna vid denna behandling är få och återfallsfrekvensen är mycket låg. Majoriteten av patienterna kan därefter leva ett liv utan medicinering. Katten blir vid behandling med radioaktiv jod inskriven i 5 dagar hos oss under den tiden då strålningen är som störst. Behandlingsalternativet är inte lämpligt om katten bor i ett hushåll där någon är gravid eller det finns små barn. Även efter att patienten blir utskriven gäller vissa restriktioner i hanteringen av katten hemma de första tio dagarna. Efter 6-8 veckor följs behandlingen upp med ett blodprov. Biverkningar av jodbehandlingen är ovanliga, men man kan se heshet och smärta i halsregionen. 80 % av katterna har normala hormonnivåer efter 3 månader, och efter 6 månader är 95 % av katterna normala i sina nivåer. Det är sällsynt att hormonnivåerna efter behandling blir för låga, men detta kontrolleras efter behandling, och kan i så fall medicineras.


Kontaktinformation
Sidansvarig: hanna.backstrom@uds.slu.se